Det är en bra dag idag!
Mina tankar från natten.

Jan
12

Hej

Detta är ett blogginlägg som jag skriver främst för de som har läst dagens NWT:

Så trojan-testar du din dator – nwt.se – Ditt Värmland, just nu!.

Tyvärr är denna ”nyhet” varken nytt eller speciellt trovärdigt. Bloggosfären tog upp denna problematik redan i november 2011. Men det är ändå intressant att det som är ett hot i en journalist ögon är en bra lag när amerikanska kongressen gör samma ingrepp i hur Internet fungerar.

Det finns två lagförslag i amerikanska kongressen som egentligen är samma lag. I representanthuset kallas lagen för Stop Online Piracy Act (SOPA) och i senaten kallas lagen Preventing Real Online Threats to Economic Creativity and Theft of Intellectual Property Act (PIPA).

Bakom detta lagförslag ligger vad jag kallar Det Mediaindustriella Komplexet. De vill att Youtube, Facebook osv skall stå till svars på om du videofilmar dina barn och råkar ha på musik o bakgrunden. Om Youtube, Facebook osv inte lyckas hålla borta alla videor av denna natur skall USA ändra DNS (ungefär som att ändra telefonkatalogen) för att stoppa ”upphovsrättsbrottet”.

Nu har Internet svarar på Det Mediaindustriella Komplexet och detta har fått representanthuset att backa. Nu vågar de inte ens säga när lagförslaget skall behandlas (men jag antar att det blir under våren). Ni förstår, det är val i år, och de olika kandidaterna måste få mer pengar i sina kampanjkassor.

Så vad är det som skiljer DNSChanger från SOPA/PIPA. Bakom båda sitter folk som vill förhindra normalt användande av Internet utav den sämsta av alla anledningar; de är giriga!

The Security Skeptic gör en ordentlig genomgång av hur man försöker luras med att skicka dig till webbsajter dit du aldrig tänkte att du skulle hamna.

Stephen Cobb, bloggare på Antivirusföretaget ESET skriver om hur Internet möter dessa båda hot med DNSSEC. Toppdomänen som vi alla känner till som .se ligger på framkant. Och vi kan hoppas att alla webbsajter som måste vara säkra ser till att installera DNSSEC snarast.

Så mina vänner, oroa er inte så mycket för DNSChanger skall förstöra ert liv på Internet, oroa er i stället för vad amerikanska politiker kan göra!

Annonser
Sep
09

Palestina… Israel… Vi har hört det förut, och all nödvändig historia finns där för den som vill googla. Men spelplanen har ändrats i närtid och viktigare, denna förändring fortsätter.

Om ni tänker tillbaka på hur det började. Delar av det judiska folket skingrades i något som kallas Diasporan, dvs de lämnade sitt hemland; Palestina. Väl ute i resten av världen så förföljdes det judiska folket på olika sätt i olika delar av världen.

När man bestämde sig för att göra som Sionisterna ville och gav det judiska folket ett territorium (Palestina) så kan det vara så att detta inte så genomtänkt. Eftersom Palestina redan hade ett folk och den konflikt som grundlades av en krigstrött omvärld har ännu inte lösts.

Hur som helst fick staten Israel sina gränser bekräftade av omvärlden 1949. Efter en serie krig så slutade dessa (oktober 1973) med att Israel ockuperade Golanhöjderna (del av Syrien), Västbanken (del av Jordanien) och Gaza-remsan (del av Egyptien). Jordanien har formellt avträtt Västbanken till palestinerna och likaså har Egypten avträtt Gaza-remsan.

Men nu har de diktaturer som slöt fred drabbats av den arabiska våren. Jordanien har på ett stillsamt sätt utvecklats som demokrati och vad jag vet så fortgår denna process. Egypten har gjort sig av med sin dynasti av diktatorer och går förhoppningsvis mot ett demokratiska Egypten. Syrien är mitt uppe i en bitter strid mellan folket och säkerhetsstyrkorna.

Låt oss därför anta att full demokrati råder i Egypten, Jordanien och Syrien. Frågan blir då hur dessa folk kommer att hantera de olika  ockupationer som fortsätter.

Om Palestina erkänns som fullvärdig medlem av FN så tror jag att det skulle vara otroligt att folken i Egypten, Jordanien och Syrien skulle riva upp/återuppliva alla traktat. Men om Palestinierna nekas samma frihet som dessa folk nyligen har på olika sätt kämpat sig till så kanske det är en sannolik utveckling.

Med tanke på hur Turkiet har reagerat så skulle Israel ha lite besvärligt med:

  1. Den redan existerande proteströrelsen i Tel Aviv finare kvarter.
  2. En konflikt med 1-3 grannländer.
  3. Ett eventuellt payback-tänkande från Libanon.
  4. En förnyad Intifada på de ockuperade territorier.
  5. Ett ekonomiskt utsatt USA som har problem att ta sig ut ur Afghanistan och Irak.
  6. Iran som gärna visar hur de står bakom Palestinska folket för att stödja Hamas kan både stänga av sin egen olja och dessutom stoppa guldstaternas utskeppning av olja genom Hormuzsundet.

Nu är det inte mitt problem, men jag tror att Israel inser att det kan vara värt att släppa motståndet mot en tvåstatslösning i detta perspektivet.

 

Uppdatering

Jag skulle vilja ge er chansen att läsa en annan vinkling på konflikten. Glöm inte att följa kommentartråden under inslaget: http://krigskonster.blogspot.com/2011/09/flashpoint-ostra-medelhavet.html

Jul
26

På Framtidens Piratpolitik – Parley i Västerås så presenterade jag min idé om att på samma sätt som man i en fastighetskatt beskattar ägande, så kan man även tänka sig en avgift på ägandet av immaterialrättsliga tillgångar. (jag väljer för tillfället att inte diskutera tankegången bakom skatt/avgift på ägande, men hojta till i kommentarfältet om ni vill veta mer)

Hela tankegången började med att jag funderade på om man kunde använda liknande principer som vi använder i fördelningspolitiken, för att fördela resurser från resursstarka ägare av immaterialrätt till de som har idéer men inte resurser att utveckla dessa. Sen jag själv var inblandad i en process att ta ett patent i USA och 38 andra länder, så fick jag en insyn i vilka utmaningar som fanns. Nu var patentet i sin natur att jag tog existerande delar och bara kombinerade dessa på ett nytt sätt, så om patentet någonsin skulle bli något i verkligheten så skulle ett minimum av konstruktion behövas. Men ett idéen är enkel att visa, är vanligtvis inte  fallet. Kreativitet kräver att det skall vara enkelt att visa idéen för andra, och även enkel att skapa!

Så hur kan jag gynna ett samhälle av kreatörer. Ett sak som genast kändes rätt var att skapa produktionsplatformar av alla de slag. Vissa finns redan: LibraOffice för novellförfattare. Vissa är finns redan men kostar skjortan, så som 3D-CAD/CAM-program. Vissa kanske finns men jag har inte hört talas om dessa. Några exempel är storyboard-program, karaktärsdatabaser för romaner med många fiktiva karaktärer. Men det skulle vara intressant att få system som uppmuntrar till att kreatörer kan samarbeta på samma sätt som de  som har arbetat på open source-projekt såsom GNU/Linux. Tänk er att göra en 3D-animerad film där alla kan bidra med 3D-objekt på samma sätt som man bidrar med kod till open source.

Som kuriosa vill jag nämna att boken ”Stolthet och fördom” har fått en uppföljare ”Stolthet och fördom och zombies”.

Så givet att det fanns resurser kunde man ge i uppdrag till olika högskolor och universitet att vara huvudman för olika open source-projekt med inriktning mot att skapa verktyg för att möjliggöra kreativitet.

Men då började jag fundera på hur vi belönar/betygsätter elever/studenter när de gör eget arbete. Just nu har vi en rapportform som är efter Isaac Newtons mall hur en avhandling skall skrivas. I och med att en arbete, exempelvis en examensuppsats bygger på att man får inte plagiera, men man måste citera och referera så skapar man något som egentligen inte för mycket får bygga på existerande kunskap. Tänk er att man i framtiden vill belöna att någon bidrar med något till ett open source-projekt, där man kan se före och efter med en wikipedialiknande historikfunktion. Vi måste klura ut hur man även kan belöna dessa. inte bara för att det är en brist i vår förmåga att belöna studier, utan för att denna process liknar mer den verklighet som existerar idag i näringslivet. jag tror att få kommer klaga om vi kan leverera nyexaminerade med denna erfarenhet från sin studietid.

Så hur skapar vi resurser?

Här började jag tänka på en allmän skatt, men insåg snabbt att detta inte är optimalt. Eftersom teknik existerar i en föränderlig miljö så måste det finnas en självreglerande funktion som gör att det bara skall kosta när immaterialrätten är värt något. Så när är en immaterialrättighet värt något? Dels när man säljer licenser eller själva rättigheten och dels när man vill gå till domstol för att få skadestånd. I båda dessa sammanhang så kan värderingen vara intressant, men eftersom den första delen sker utanför en domstol, så fokuserar vi på del två. Om man vill driva en skadeståndsprocess så räknar man med ett skadeståndsbelopp.

Mitt förslag är att vi inte genomför en skatt, utan bara en frivillig avgift. De avgifter som har inbetalats till staten, ligger sedan till grund för beslut om skadeståndets storlek. Så oavsett om det är en banbrytande patent eller senaste schlagerlåten så kommer avgiften att variera över tid, och det är kreatören själv som bedömer värdet.

 

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Mar
28

Jag har funderat på det här med kapitalism och konsumtion. Har ni tänkt på att  t ex en extra kassaförstärkning på låt oss säga 50 000 kr ger olika beteenden beroende på vem som får dem. Om det är en vinst till en konsumkassörska, så kan det bli en drömresa. Om det är en oväntad försäljning som ger en vinst på 50 000 kr, så kanske det bara resulterar i att denne sover bättre i någon månad. Killen som jobbar på kapitalmarknaden kanske inte ens blinkar, men sätter upp lite högre krav på sig själv nästa månad. Hos en person som har en månadslön på 200 000 kr, så bara ökar dennes fondplaceringar.

Vi tar för givet att pengar är pengar, men ser inte att för olika personer så har det olika mening. Eller låt oss vända på steken. Tänk vilken stor grej det är för kassörskan att förskingra 50 000 kr? Men är det lika stor grej för kapitalmarknadskillen att ge ett råd som kostar sina kunder 50 000 kr? Om höginkomsttagaren gör en skatteplanering som ger honom 50 000 kr mer, är det något han ligger sömnlös för?

Oavsett anledning så kommer dessa extra pengar att användas, och även här så är pengar olika. I det tänkta fallet med kassörskan så slutar det i en resa, vilket innebär att pengarna ganska snabbt byter valuta och även var den spenderas. Egenföretagaren gynnar troligtvis en del av svenska ekonomin som består av andra egenföretagare. Kapitalmarknadskillen investerar/spekulerar i kapitalmarknaden och höginkomstkillen satsa på en bättre situation när denne går i pension.

Så plocka nu in en kraftig inflation i bilden. Inflation förändrar pengar över tid. 50 000 kr på tidigt 1900-tal är inte detsamma som idag. Så om du var rik t ex 1922 och placerade pengarna i madrassen, så är du inte lika rik nu. Om du däremot tog gigantiskt lån 1922 på 50 000 kr så är det knappt att du räknas som skuldsatt idag.

Så tillbaka till de olika exemplen vi har här ovan. Tänk efter vem som troligtvis har pengar på banken/fonder och vem som har lån. Vem tjänar på inflation och vem förlorar.

Så indirekt så ger vår syn på inflation också hur vi ser på dessa olika fall. Är alla med på att en inflation som ligger _lägre_ än riksbankens mål, kan i grund och botten styra förmögenheten _mer_ än en eventuell förmögenhetskatt. Ty en förmögenhetskatt minskar de förmögnas tillgångar (om de inte lämnar landet) utan att ge något nämnvärt till de skuldsatta. Men lägre inflation än riksbankens mål påverkar också företagen. Vi får en situation där kapitalstarka företag gynnas på nystartade (oftast kapitalsvagare) bekostnad. Detta minskar alltså hur intressant det är att starta företag.

I teorin om de fria marknadskrafterna så görs ett antagande om att om kurvorna som beskriver utbud och efterfrågan inte möts i en jämviktspunkt, så reglera marknaden detta genom att nya företag går in och flyttar utbudskurvan. Tills lut skall priset närma sig tillverkningskostnaden. Så lägre inflation är alltså indirekt marknadsstörande. Jag vill hävda att i och med att vi accepterar att riksbanken inte klarar av att möta sitt mål utan har fel, så borde vi ifrågasätta om det inte skulle vara rimligare att vi vände på leken. Vi borde ge direktiv till riksbanken om att detta mål är en miniminivå, men vi accepterar en något högre inflation om det skulle behövas.

Det är först då som vi kan ha förtroende för att marknadskrafterna skapar ett samhälle med hög anställningsgrad och en god rörlighet på arbetsmarknaden.

(För de som är insatta in nationalekonomi: Om vi har störningar i marknadskrafterna, på så sätt att vi inte hittar rätt jämviktspunkt, så innebär detta att landet inte är så effektivt som det borde vara. Det innebär att också Philipskurvan ligger fel och om det finns något som är bra så är det om man kan flytta philipskurvan åt rätt håll.)

Så när riksbanken bedömer resursutnyttjandet så tar de inte in aspekten att för låg inflation bromas skapandet av nya företag, och därmed bromsar just att dessa nya företag nyanställer. Vi får att riksbanken får en ekonomisk politik som inte inser hur de själva de facto påverkar just de faktorer som de använder för att lägga fast deras politik.

Dec
28

Men tyvärr är det så att de som skulle behöva lyssna på er skiter i er och fortsätter och ragga vidare, för dessa är det ju så lätt.

Vi som bryr oss känner oss förfärade, skuldtyngda och vi blir väldigt, väldigt försiktiga. Ni kallar oss mesar och går vidare för att hitta något exotiskt, spännande eller rent av farligt…

…och nu vill ni #prataomdet?

Nov
25

Snart kommer datalagringsdirektivet (DLD) att klubbas i Riksdagen. Tyvärr finns det inte ett tillräckligt motstånd i Riksdagen, men låt oss åtminstone hoppas att de rödgröna kan hålla sams om att rösta emot. Därmed måste detta beslutet tas med stöd från SD.

Låt mig börja med att göra klart att jag är emot övervakning generellt, men för att göra en analys på vad som händer i samhället måste jag även överväga argument som talar för en ökad övervakning. Syftet är att vi alla skall se att det inte faktiskt är de krav på ett övervakat Internet som är problemet utan att det finns saker som de som bestämmer inte skall övervakas som är minst lika intressanta.

Låt oss fundera på de argument som gäller för att övervaka Internet och jämföra dessa med de argument som finns för att övervaka alla bilar som finns registrerade här i Sverige. Därefter kommer vi att titta på varför det ena skall övervakas och det andra inte skall övervakas. Svaret kanske kommer att överraska oss.

Internet har följande problem: piratkopiering, anonyma kränkningar, terrorism och barnporr. (ok, jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår kopplingen till Internet men det är de argument man brukar höra från folk.)

Biltrafik har följande problem: olyckor, koldioxid/buller/partiklar och att vägar tar plats i miljön. (ok, även här har jag svårt att påstå att jag förstår till fullo, men men…)

Så varför kräver inte svensk lag att alla bilar har en spårsändare på sig? Nu när alla transportsätt (utom bil och buss i kollektivtrafik) har krav på att veta ditt namn, så skulle vilken förnuftig terrorist eller för den delen barnporrdistributör självklart använda bil för att kunna göra sin grej utan att bli övervakad.

Låt oss titta på följande graf för att definiera begrepp.

Fyrfältsgraf med fyra kombinationer. På ena sidan fritt mot övervakat Internet, på andra sidan fri bilanvändning mot övervakad sådan.

Fyrfältare över samhällsmodeller

Med ett övervakat Internet hoppas makthavarna att komma till rätta med problemen ovan. Men varför gör man inte samma sak med att övervaka bilanvändningen?

Antalet medborgare som använder bil respektive Internet: Egentligen är dessa ungefär lika stora men om man tittar på de som har rösträtt så överväger bilanvändarna. Ännu starkare är denna dominans om man går till de åldersgrupper som dominerar i svensk politik och i svensk media.

Vilka brott som kan begås: Som jag redan har visat på så är det inte så stor skillnad på brotten. Barnporr kan spridas via Internet såväl som från bakluckan på en bil. Terroristen kan skicka sina planer på brott via Internet, men lika gärna kan terroristen köra samma planer i en portfölj (eller ett litet usb-minne). Nu påstås FRA-lagen förutsätta att någon gräns skall passeras, men bilar kan också köras över gränser.  Men Internet kan inte transportera sprängmedel. Internet kan inte hjälpa smugglarna med att flytta på barnen som utsätts för barnporrövergrepp. Internet kan inte stoppa anonyma kränkningar i trafiken (vilket jag är glad för, för jag kan erkänna att jag har gett fingret någon gång). Internet är inte något som släpper ut mer koldioxid/buller/partiklar än mormors bullbak. Och till sist men inte minst; jag tror att det är fler svenska barn som har förlorat en förälder i en trafikolycka än det är som har utsatts för ett fysiskt övergrepp och blivit fotograferade i akten.

Skatteeffekt: Med tanke på statens inkomster av biltrafik jämför med statens inkomster på Internet-användningen så dominerar faktiskt bilanvändningen, men skillnaden är inte så stor om man tar hänsyn till vård, vägbyggande osv. Problemet med detta resonemang ligger på ett annat plan. Vi kommer nog inte ifrån detta, eftersom vårt samhälle är uppbyggt på bilen. Samhälle är idag orienterad mot att varutransporterna kräver dessa vägar och vår tanke på att i stadsplaner skilja på kontor/affärer, bostäder och industriområden, kombinerat med att vi vill kunna bo kvar i våra hem längre än vi vill ha kvar samma arbete.

Nyhetens behag: Bilanvändandet är etablerat medan Internet är nytt. Detta är bara ett problem för de som är så gamla att de har svårt att lära sig nya saker, ett fenomen som ofta uppstår hos de som är över 40. Men för de som är under 40, har vi ett annat intressant fenomen. Intresset för att ta körkort minskar för ungdomar i storstäderna, och därmed får man det motsatta effekten. Internet är naturligt samtidigt som bilar är främmande. Så vi har ett läge där för de som är över 40 så var bilen frihetssymbolen och för de som är under så är det nu Internet.

Men vi har ett annat fenomen vi inte får glömma bort. Trots att det är en sådan symbol för frihet, så finns det starka krafter som vill behålla dagens starka beskattning av bilarna. Detta leder till en sidoeffekt få tänker på. Om vi skulle förbjuda bilen, var skulle vi få våra skatteintäkter ifrån. Samhället skulle knappast ha råd med större skattepålagor, då vi måste betala för den totala omställningen av en ny sorts varutransport.

Så om vi  nu tittar på att det inte finns några högljudda röster för spårsändare på bilar, så är det inte så att vi entydigt kan argumentera för att samhälle till varje pris vill skapa ett 1984. Det handlar mer om vilken ålder det är på de som bestämmer vår politik.

Så jag har tre sammanfattande åsikter när det gäller detta ämne:

  1. I nästa val kan det vara viktigt att föra ut budskapet att vilket parti du än röstar på, rösta aldrig på någon som är över 40 och som inte klart ha visat att denne kan ta till sig nya idéer.
  2. Att piratpartiet måste fundera på hur man skall binda upp staten vid ett beroende av skatteintäkter som är relaterad till Internet. En tydlig väg skulle vara att lägga en skatt på tillgångar likt fastighetsskatt men i detta fall på immaterialrätt.
  3. Piratpartiet kanske måste fundera på om hur vi skall få över debatten från att gälla att det övervakas, till att debattera vad som övervakas. Vi kanske (gud förbjude) måste lägga fram förslag på att övervaka bilar, för att tydliggöra för folket att det inte egentligen är att övervaka som makten är ute efter utan vi måste se till att varje gång makten pratar om att övervaka Internet, så skall folket höra att makten vill övervaka ”de andra”.

 

Okt
23

I början var det så att skaparna av tekniken var de som också var de första producenterna musik. Därefter började även andra intressenter att producera musik. Dels naturligtvis musiker men också dels de som som såg en chans att bli rika eller oftast rikare. Därför är detta starten på det som man skulle kunna kalla för produktivismen. I början var producenterna intresserade av att utveckla musik. Därefter gled målet mot att vinstmaximera och idag kan man börja fundera på det är så att att skapandet av skivkontrakt är det som enda som har något som liknar kreativitet.

Med kopieringen startade nästa fas. Vinsten blev hotad, och övergreppen började. Som en motreaktion skapades en rörelse; piratrörelsen. Med denna rörelsen fanns fröet till postproduktivismen.
Nyckelord som dialog, remix och sociala media gjorde producenter och deras vinstfixering gammaldags. För att hitta en ny roll för skivbolagen var dessa tvungna att visa att ge bidrog med något.
En väg var att ta ansvar för utbildningen av unga musiker och låtskrivare.  Låt oss kalla denna perioden för The Age of Responibility.

Naturligtvis är detta en spekulation från min sida, men se det som en startpunkt för en diskussion snarare än något som är skrivet på Moses stentavlor.

Apr
15

Fastnade snabbt i en twitter diskussion och kände att detta var det intressantaste på länge så jag måste lyfta på locket till Pandoras ask och ta upp bloggandet igen.

Jag skall börja i helt fel ände och prata om skolan och hur barnet utvecklar självförtroende.

Man har följ svenska barns kunskaper i matematik, och gjort intervjuer med dessa både i 6:e klass och tre år senare har man intervjuat dem igen. När barnen gick i 6:e klass så frågade man lärarna om dessa barns provresultat och vilka betyg de skulle ha fått, och man testade också vilket självförtroende som barnen hade när det gällde matematik.

När man tre år senare följde upp såg man två intressanta fenomen. Dels så fanns det ingen koppling mellan matematikkunskaperna i 6:e klass och i 9:e klass. (Glöm inte bort att många av dessa gick in i puberteten under dessa tre år.) Detta kanske verkar konstigt men det blir konstigare: Dels fann man dessutom att det fanns en direkt koppling mellan barnens självförtroende när det gällde matematik i 6: klass och resultaten i betygen i 9:e klass. (Jag skall se om jag hittar en länk till detta)

Så man kan ju undra hur mycket undervisningen ligger på att ge barnen självförtroende i skolan i dag. Det finns överhuvudtaget mycket att fundera på när det gäller skolan och jag rekommenderar alla att läsa häftet eller åtminstone läsa wikipedia-posten om ”den dolda läroplanen”. Om ett barn utsätts för denna dolda läroplan så har barnet tre strategier:

  1. Barnet kan göra det bästa av situationen, göra som samhället vill att man skall göra och plugga på som en duktig elev. Helt enkelt samla duktighetspoäng och hoppas på att betygen som räcker till bättre skolor.
  2. Barnet sitter av tiden, och mest för att barnet är annars understimulerat lära sig med minsta besvär. Barnet halvsover sig igenom skolan och bara någon enstaka lärare mäktar med att väcka intresset, vilket faktiskt speglar sig i barnet framtida yrkesval.
  3. Barnet är frånvarande. Ibland fysiskt men oftast mentalt. De sitter helt enkelt av tiden, likt ett fängelsestraff.

Tyvärr visar det sig att denna uppdelning håller i sig oavsett pedagogisk metodik eller hur progressiv läroplanen är. Dessutom så är det så att det finns ingen automatik som gör att de mest begåvade och kreativa barnen väljer strategi 1, utan 2 och även 3 är vanligare (enligt mina erfarenheter). Inget av strategierna ger barnen något riktigt självförtroende när det gäller kunskap, men desto oftare visar dessa strategier på vilka som skall bli akademiker, tjänstemän och arbetar. Därmed inte sagt att deras klasstillhörighet kommer av just övergripande yrkesval.

Nu kommer frågan hur dessa problem som barnet utsätts för påverkar hur de sen blir ett trasproletariat efter skolan, och hur Internet kommer att påverka synen på den gamla klassuppdelningen.

Till och börja med så kan man anta att den vuxnes syn på deltagande hänger ihop med synen på hur denne som barn så på att delta i klassrummet. Om barnet var tvunget att hävda sig för att bli sedd, så baseras nog synen på deltagandet på samma behov. Om barnet gillade att göra skoluppgifter med de andra barnen, så söker sig nog den vuxne till svärmar. Om barnet syn på att göra något var för att främja sina betyg, så söker sig nog den vuxne till situationer där belöningen är påtaglig. Om barnet sökte sig bort från hela miljön, så är det inte säkert att den som vuxen överhuvudtaget närmar sig deltagarkulturen. Om barnet fann ett särintresse så kommer nog den vuxne bara att finnas på nätet för just det särintresse som är aktuellt för den vuxne.

Men trots att jag ovan generaliserar kraftigt så vill jag lägga till en mycket viktig typ av barn-vuxen utveckling. Vissa barn hamnar i fack och blir tilldelade attribut som samhället har tatuerat in i barnets självförtroende, men när samma barn blir vuxen ser denne Internet och deltagarkulturen som en fräsch ny chans att lämna detta bakom sig. Denne går från att vara en homo sapiens till att vara en homo sapiens membrum [kan någon latinare hitta ett ord för ‘deltagare’?] och kanske bli en av de som gör mest för deltagarkulturen.

Så jag skickar frågan till alla pedagoger därute; hur bygger man barnens självförtroende bättre än det vi lyckas åstadkomma idag?

Nov
09

Hej

Jag heter C Magnus Berglund och nu är det dags för mig att kandidera igen till Piratpartiets valsedel. Jag var ett av namnen som var med på EU-valets valsedel. Jag tycker det gick bra för mig trots att jag började på 18:e plats på listan. Media var intresserade och jag skapade tillfällen så att Piratpartiet syntes. Utan att bedriva någon kampanj för mig själv blev jag uppkryssad så jag slutade på plats 14.

När jag i mars 2009 blev tillfrågad om jag ville bli valkretsledare för Värmland så accepterade jag, väl medveten om att jag hade en lång uppförsbacke. Piratpartiet hade inget kvar av organisationen och jag fick börja från början. Efter att ha gett Ung Piraterna en start och sett till att det fanns en UP Karlstad, så lämnade jag dem, eftersom det skulle det kännas krystat att kvarstå (jag är trots allt 47 år…). Jag är dock fortfarande revisor tills dess de har en bra kandidat från UP som kan ta över.

Jag genomförde en valrörelse, men definitivt inte på egen hand. Jag vill rikta ett stort tack till alla de som gjorde en insats. Utan er skulle allt ha gått åt pipan. Byggandet av en organisation var helt fokuserat på att distribuera valsedlar och att ordna aktiviteter. Jag delegerade så mycket jag kände att de volontärer jag hade till förfogande skulle klara av och fokuserade på valsedlar och mediakontakter.

Efter valet kände jag en irritation över att avståndet mellan partiets toppar och de volontärer som gjorde grovjobbet hade ökat, men vis av erfarenheten så visste jag att det inte var läge att dra igång en organisationsförändring. Jag sparade detta till det möte jag planerade in när det var ett år kvar till valet. Jag fick ett organisationsförslag från folket i Hammarö med Erik i spetsen. Det var ett förslag på en organisationsmodell som var funktionsorienterad. Jag såg de pedagogiska fördelarna, och framförallt att det fanns ett stöd för att engagera volontärer till andra funktioner är de rena ledarskapsposterna. Vi fattade beslutet i konsensus bland funktionärerna, och informerade om det som hade skett.

Modellen tog emot bra av partiledningen och själv hade jag stora förhoppningar på att vi skulle få en ledning med mer klara roller. Eftersom valkretsledarrollen är vagt definierad från början skulle jag förhoppningsvis kunna tona ner den till att mer likna en ordföranderoll.

När det gäller rollen som riksdagsman så är den lite tydligare, men som ni alla vet så har vi två möjliga utfall av valet att tänka på. Om vi blir vågmästare så känner ni alla till strategin att byta våra röster i riksdagen mot att vi får igenom så mycket av våra fokusfrågor som möjligt. I denna situation har vi en gångbar valuta och andra partier har stor nytta av att hålla sig väl med oss. Att jobba i denna medvind tror jag att nästan alla mina medkandidater gör minst lika bra som jag.

Däremot, om vi inte får en vågmästarroll så kommer vårt arbete bestå i att föra fram vår politik i utskott och betänkanden samt i att öka förståelsen hos andra partiers riksdagsledamöter och därigenom hjälpa dessa att inte göra nya misstag på samma sätt som de i riksdagen misslyckades med FRA-lagen och IPRED.

För att kunna påverka så behöver man dels erfarenhet av att jobba i utskott, nämnder och styrelser där dessa är sammansatta av olika viljor, och dels måste man ha förmågan att få de som sitter i styrelsen att lyssna och diskutera så att de ökar sin förståelse och därmed kanske väljer att gå på vår linje. Här gör min erfarenhet av att i många år arbetat för studenternas rättigheter på först Högskolan i Karlstad och sedan på Karlstad Universitet, kombinerat med mina utbildningar till både teknikinformatör och gymnasielärare inom teknik och data, att jag är svårslagen på meritsidan. Att jag sen har lätt att prata med folk, vilket jag dagligen får göra i min taxi, gör mig enkelt till bästa valet för att hantera en situation där vi inte har vågmästarroll.

Så satsa säkert inför valet och se till att jag, C Magnus Berglund, kommer på en valbar plats på våra riksdagslistor.

Okt
26
Vi som debatterade landstingsfrågor.

Vi som debatterade landstingsfrågor.

Den 18 oktober träffades vi i samlingslokalen som min bostadsförening hyr ut för en billig kostnad, Tyvärr hade de fortfarande inte införskaffat blädderblock så diskussionerna blev återigen mest en diskussion utan att vi fick den struktur som vi förtjänade. JP hade försett sig med material från Landstinget och gjorde en föredragning om landstingets verksamhetsområden. Vi diskuterade fritt vad vi ville åstadkomma och den delen av diskussionen kändes fruktbar. Vi hittade några områden som vi skulle kunna utveckla, men så förde Erik in diskussionen på att vi hade folk som inte var pålästa på vad landstinget gör och landstingets ansvarsområden. Så det finns en hel del att göra där.

Frågan är hur vi kan gå vidare från denna delning av synen på hur vi skall arbeta. Lämpligtvis bör vi dela upp oss i två arbetsgrupper:

  • En grupp som fokuserar på vad vi vill. Detta bör vara förankrad i PPs principprogram. Här läggs grunden för vad vi skriver på vårt kampanjmaterial. Låt oss kalla denna sida för ”Offense”.
  • En grupp som finkammar de ansvarsområden som landstinget har idag, ser även på vad de andra partierna har för några ståndpunkter och ser till att vi har lämpliga svar på alla områden utom det som Offense har valt ut. Dessa svar är lämpliga att ha till hands när vi har kontakter med media och i debattsituationer. Denna sida blir då följaktligen ”Defense”.

Vi beslutade att hålla mötet i Storfors nästa gång. Kallelse går ut den vanliga vägen som massutskick via email.