Det är en bra dag idag!
Mina tankar från natten.

Trasproletariatet eller vad självförtroende betyder för samhället.

Fastnade snabbt i en twitter diskussion och kände att detta var det intressantaste på länge så jag måste lyfta på locket till Pandoras ask och ta upp bloggandet igen.

Jag skall börja i helt fel ände och prata om skolan och hur barnet utvecklar självförtroende.

Man har följ svenska barns kunskaper i matematik, och gjort intervjuer med dessa både i 6:e klass och tre år senare har man intervjuat dem igen. När barnen gick i 6:e klass så frågade man lärarna om dessa barns provresultat och vilka betyg de skulle ha fått, och man testade också vilket självförtroende som barnen hade när det gällde matematik.

När man tre år senare följde upp såg man två intressanta fenomen. Dels så fanns det ingen koppling mellan matematikkunskaperna i 6:e klass och i 9:e klass. (Glöm inte bort att många av dessa gick in i puberteten under dessa tre år.) Detta kanske verkar konstigt men det blir konstigare: Dels fann man dessutom att det fanns en direkt koppling mellan barnens självförtroende när det gällde matematik i 6: klass och resultaten i betygen i 9:e klass. (Jag skall se om jag hittar en länk till detta)

Så man kan ju undra hur mycket undervisningen ligger på att ge barnen självförtroende i skolan i dag. Det finns överhuvudtaget mycket att fundera på när det gäller skolan och jag rekommenderar alla att läsa häftet eller åtminstone läsa wikipedia-posten om ”den dolda läroplanen”. Om ett barn utsätts för denna dolda läroplan så har barnet tre strategier:

  1. Barnet kan göra det bästa av situationen, göra som samhället vill att man skall göra och plugga på som en duktig elev. Helt enkelt samla duktighetspoäng och hoppas på att betygen som räcker till bättre skolor.
  2. Barnet sitter av tiden, och mest för att barnet är annars understimulerat lära sig med minsta besvär. Barnet halvsover sig igenom skolan och bara någon enstaka lärare mäktar med att väcka intresset, vilket faktiskt speglar sig i barnet framtida yrkesval.
  3. Barnet är frånvarande. Ibland fysiskt men oftast mentalt. De sitter helt enkelt av tiden, likt ett fängelsestraff.

Tyvärr visar det sig att denna uppdelning håller i sig oavsett pedagogisk metodik eller hur progressiv läroplanen är. Dessutom så är det så att det finns ingen automatik som gör att de mest begåvade och kreativa barnen väljer strategi 1, utan 2 och även 3 är vanligare (enligt mina erfarenheter). Inget av strategierna ger barnen något riktigt självförtroende när det gäller kunskap, men desto oftare visar dessa strategier på vilka som skall bli akademiker, tjänstemän och arbetar. Därmed inte sagt att deras klasstillhörighet kommer av just övergripande yrkesval.

Nu kommer frågan hur dessa problem som barnet utsätts för påverkar hur de sen blir ett trasproletariat efter skolan, och hur Internet kommer att påverka synen på den gamla klassuppdelningen.

Till och börja med så kan man anta att den vuxnes syn på deltagande hänger ihop med synen på hur denne som barn så på att delta i klassrummet. Om barnet var tvunget att hävda sig för att bli sedd, så baseras nog synen på deltagandet på samma behov. Om barnet gillade att göra skoluppgifter med de andra barnen, så söker sig nog den vuxne till svärmar. Om barnet syn på att göra något var för att främja sina betyg, så söker sig nog den vuxne till situationer där belöningen är påtaglig. Om barnet sökte sig bort från hela miljön, så är det inte säkert att den som vuxen överhuvudtaget närmar sig deltagarkulturen. Om barnet fann ett särintresse så kommer nog den vuxne bara att finnas på nätet för just det särintresse som är aktuellt för den vuxne.

Men trots att jag ovan generaliserar kraftigt så vill jag lägga till en mycket viktig typ av barn-vuxen utveckling. Vissa barn hamnar i fack och blir tilldelade attribut som samhället har tatuerat in i barnets självförtroende, men när samma barn blir vuxen ser denne Internet och deltagarkulturen som en fräsch ny chans att lämna detta bakom sig. Denne går från att vara en homo sapiens till att vara en homo sapiens membrum [kan någon latinare hitta ett ord för ‘deltagare’?] och kanske bli en av de som gör mest för deltagarkulturen.

Så jag skickar frågan till alla pedagoger därute; hur bygger man barnens självförtroende bättre än det vi lyckas åstadkomma idag?

Inga kommentarer to “Trasproletariatet eller vad självförtroende betyder för samhället.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: