Det är en bra dag idag!
Mina tankar från natten.

Nationaldagsblogg

Lite bakgrund till min fundering över nationaldagen. Jag gjorde värnplikt 1982-83 i Flygvapnet och tänkte faktiskt bli yrkesofficer. Min känsla för… min kärlek till Sverige för att försvara Sverige mot yttre hot gjorde att jag var stolt över att få göra min del. Min slogan var: ”Ännu en dag i fredens tjänst!” Jag var (och är) fast övertygad om att ett ordentligt staket gör goda grannar. Sverige var ett land med integritet.

Varför var detta så viktigt för mig? Jo, jag tycker demokrati är den bästa styrelseformen. Hur kan du veta det, frågar den kritiske? Jo, utav de styrelseformer som jag känner till är demokrati den enda som har byggt in ett fredlig övergång till en annan styrelseform. Vill vi välja en diktator, så kan vi utan att en droppe kommer att spillas. Men har man hamnat i någon annan form har man inte val.

Om Sverige skulle vara ockuperat av annat land, skulle undantagsbestämmelser gälla. Eventuella övergrepp skulle inte kunna granskas. Vår personlig integritet skulle vara borta. Anställningstrygghet är borta, arbetstillfällen flyttas om det inte blir så att vår befolkning skulle användas som billig arbetsraft, strejkrätt skulle ha ersatts med hot om arbetsläger. Byråkratin skulle vara enorm. Våra friheter skulle vara som bortblåsta. Ni kan säkert komma på fler problem som gör det oattraktivt att vara ockuperad. Men en sak är kristallklar: Sveriges integritet som land skulle vara borta.

Så jag var en av dem som såg Sovjetunionen som ett hot. Om Sovjet skulle anfalla oss kan jag tänka mig att kanske 100 000 svenskar skulle ha dött, kanske 1-2 miljoner får problem med att leva som förut, dvs skulle på ett eller annat sätt drabbas av en personlig katastrof. Övriga drabbas av inskränkningar av den personliga friheten.

Ok, nu gick det någorlunda bra. Hotet är mycket mindre, och de som känner sig mest hotade idag av Ryssland är främst forna sovjetrepubliker.

Jag blev ju inte yrkesofficer, men skaffade mig trots allt en officersutbildning. Istället satsade jag på ett civilt liv.

Så kom 9/11 med allt tal om kriget mot terrorismen. I USA stiftades nya lagar med expressfart som inskränkte de medborgeliga rättigheterna. Man pratade om Al-Quaida ”Basen” och alla var rädda för flygpassagerare med skor på fötterna och nageltänger (men inte spritflaskor… hmm). Säkerhetsbranschen hängde på drevet. Rädsla blev ett paradigm. Patriotism blev den rätta tänket i USA och oliktänkande tystades. Respekten för gamla allierade och neutrala stater reducerades till ”Är ni inte med oss är ni emot oss”.

I kölvattnet på detta kom rop på att tillvarata amerikanska intressen. Statchefer fick samtal på hög nivå om att det kunde sättas in handelssanktioner.

Det är här som det börjar bli intressant för mig. Jag funderade på om det fanns konspirationer a la Michael Moore som vi hade missat. Tyvärr tror jag inte det, men det finns ett systemfel i tänkandet. När ett säkerhetsföretag vill sälja trygghet, så pekar naturligtvis företaget på hoten som ”reella” och ser hur kunderna kommer. Nästa företag gör detsamma och till slut har alla en uppfattning om att hoten verkligen är reella. Sen kommer någon på att hoten är riktade mot amerikaner, så då säljer man in patriotism och protektionism. Och spiralen går vidare, men den går också uppåt. Alla som är rädda, patriotiska och protektionistiska är ju också väljare.

Så därför kan myndighetspersoner stå tillsammans med branschorganisationer för att lite senare stå med svenska myndighetpersoner och förklara hur de ser på hoten om deras branscher och förklara att handelssanktioner kan komma om sverige inte gör si eller så. Genom det enkla faktum att USA är enda kvarvarande supermakten, så sker detta effektivt gentemot alla EU-länder, och tillslut ramlar det ut som direktiv.

Om Sverige skulle införa alla dessa direktiv, skulle i praktiken undantagsbestämmelser gälla. Eventuella övergrepp skulle inte kunna granskas. Vår personlig integritet skulle vara borta. Om handelssaktioner skulle införas skulle vi drabbas ännu hårdare av den ekonomiska krisen. Byråkratin skulle vara enorm. Våra friheter skulle vara som bortblåsta. Ni kan säkert komma på fler problem som gör det oattraktivt att vara ockuperad… öh… stryk ockuperad. Men en sak är kristallklar: Sveriges integritet som land skulle vara borta.

Så nu har jag insett att jag återigen står neutralitetsvakt. Inte mot en ockupation av konventionella vapen, utan en ockupation av jurister, besuttna och reaktionära (när det gäller upphovsrätt) artister och av övervakningsbeivrare. Så min kärlek till Sverige finns kvar men nu älskar jag även Internet. Denna dubbla kärlek växer varje dag jag träffar alla de frivilliga som via bloggar, valsedeldistribution och allmänt volontärsarbete visar att de vill försvara, inte bara sin egen utan även Sveriges och Internets integritet. Kanske inte med blod… men med svett och tårar.
Älska Sverige, var neutralitetsvakt med mig och värna om både Sveriges och Internets Integritet.

Ett svar to “Nationaldagsblogg”

  1. […] Till sist, läs gärna min nationaldagsbloggsinlägg […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: